Mina bilder

Det här är min tredje bok där jag visar mina bilder. Själv betraktar jag dessa små skapelser med en förundran över hur uttrycksfulla och intressanta de är. Min strävan är att förmedla en stämning. I smått och stort.

Som oftast är jag inspirerad av mitt kära Prag och Ernatorp. Två helt i världen skilda platser som har haft en avgörande betydelse i mitt liv. Prag ser jag framför mig med sina många kyrkor, kupoler spiror, kyrkfönster och kyrktuppar. Prag kallas för "Det Gylllene Prag" (Zlata Praha) och "Prag med de hundrande spirorna". (Praha stovezata). Men också hus med sina mjukt välvda fasader, vackra fönster, färger och konstfulla slingor. Mycket tacksamma och dekorativa att måla. Och så har vi små hus ofta ihopbyggda sida vid sida, små gamla hus med sina små tegeltak och höga skorstenar. Ett litet fönster där och ett annat fönster någon annanstans där det finns plats innan ett annat mindre eller ett helt litet inklämt hus tar vid. Och så formar sig de här små oregelbundna fasaderna gata upp och gata ner som ett halsband med små snäckor. Ovanifrån ser man små rödbruna tegeltak som ihopsydda med varandra. Små tegelplättar som tillsammans ger ett vackert och skönt mönster som jag så gärna målar. Små gränder skymtar fram kanske med en slingrande gammal ros, buske eller träd.

Träd spelar en stor och viktig roll på mina bilder. Oftast tänker jag på lindar som finns överallt i Prag. Linden är en av de tjeckiska symbolerna för Tjeckien. Lindar som doftar honung och surrar av bin. En stor lind fanns intill trädgårdsmuren till farfars villa i Prag. Avbildade löv finns överallt på mina målningar. Ibland målade med en guld penna. Grenar med lindlöv som sträcker sig fritt över husfasaderna. Eller ett lindblad i mitten av en målning där lövet är omgivet av hus i Prag men också av vårt vackra Ernatorp. Framför mitt sovrumsfönster växer en mycket vacker lind som Henrik planterade på min 50-års dag.

På en av kyrkkupolerna kan man se tre små fåglar som numera föreställer min lilla Bo (Bo som jag kallar "lilla fågel") med sina föräldrar. På andra sidan kupolen ser man en liten traktor med ett hus omgivet av stora träd och ofta även granar. Det är Ernatorp. Traktorn förknippar jag oftast med Henrik. Men även små blommor, stora gummistövlar, fjärilar, granar, staket eller något slags stor fågel, kanske pelikan finns där. Små blommor för tankarna till min familj i Ernatorp då vi fortfarande var alla tillsammans. Det förekommer också bollar, leksaker, koppar, badkar med en badande gubbe och så karuseller. Allt det goda förknippat med en föreställning om en lycklig barndom och ett trevligt liv?

En och annan ko syns också på mina målningar. Karl-Olof skrattade verkligen gott när jag för länge länge sedan målat min första ko. Han tycke att den var konstnärlig och väldigt rolig. Och så fortsatte han att skratta. En blå ko kan man också hitta. Men även en och annan gifaff. Fråga mig inte varför. Till och med en snögubbe finns bland alla klossar och linjer.

Måleri är ungefär det samma som musik eller litteratur. Enligt min mening. Rörelse och motrörelse. Kontraster. Smått och stort. Hus stående upp och hus stående ner eller på snett. Allt är uppbygt kring linjer som går från varandra och mot varandra. Helst inte parallelt. Men framför allt lägger man märke till mitt antiperspektiv som jag kallar det.

Husen i olika riktningar, upp och nervända, stående på varandra eller kyrkor som sticker ut tvärs över hela målningen. Ett mycket tacksamt knep att få fram det burleska, naiva och oväntade. Att blanda ihop olika inslag tycker jag är roligt. Kanske kan de väcka tankar och känslor från förr eller något som man håller kärt. Såsom leksaker, små mysiga lampor, kaffekoppar staplade på varandra och blommor. Parkbänkar med små runda bord, stadslyktor, karuseller. Stenmurar och stenar förekommer överallt. Stora stenblock som man förr i tiden med en stor möda grävde fram. Runda eller ojämna stenar med var sin karaktär. Stenar som jag har varit omgiven av under många många år. De har för mig blivit lika kära och viktiga som hus och kyrktak i Prag. Även välvda broar med statyer hittar man på mina bilder. Det är Prag med floden Moldau och Karlsbron jag främst tänker på. Ogräs och små taniga växter är också med. Det känns så bekant.

Många undrar om jag målar efter några motiv. Det gör jag till en viss del för att få en ny inspiration. Även om jag hade hittat en fin bild med hus, broar och vatten - är det inte säkert att jag kommer att hålla mig till förlagan till punkt och pricka. Strax blir dessa bilder som jag hittat i tidningar eller reklam som mina egna. Jag formar om dem och sätter ihop och förenklar. Men oftast dyker minnesbilderna upp. En stark förnimmelse av Prag. I olika former och färger, ihopsatta efter dagens inspiration.

Det är skönt och befriande att måla smått rebelliskt utan gällande regler och uppfattningar. Skuggorna på en bild kan hamna lite överallt för att åstadkomma en önskad effekt. Jag behöver inte heller slaviskt hålla mig till trogen återgivning av färger och skiftningar. Tvärtom är det som en liten utmaning, tycker jag, att med en färgpenna utrycka en gatas stämning, husens karaktär, ålder och skick.

Nu för tiden målar jag mest med tuschpennor. Pennornas klara färger har rönnt uppskattning. Även med en så "okänslig" penna har jag lyckats att åstadkomma skuggor, fasadernas struktur osv. Akvarellpennor hör till mina favoriter. På sistone har jag börjat att använda dem även i vått. Resultatet blir oväntade och intressanta färgskiftningar och skuggor. Svarta mjuka pennor eller svarta tuschpennor kan bidra till skuggningar och markerade linjer. Och - om det kniper - då tar jag fram Tippex. Kollage har jag också använt som t ex med giraffen eller när jag vill rätta till en detalj. Guldpennan åstadkommer en önskad markerad effekt. Till sist - tänk på att färgernas återgivning som oftast inte är korrekt.

Helena i Ernatorp den 7:e december 2014

↑↑↑